Ofta kommer jag på mig själv med att drömma mig iväg i filosofiska och existentiella tankebanor. Jag har ju en rätt vild fantasi så det kan bli ganska intressant mellan varven. Dock har jag en strikt naturvetenskaplig världsåskådning som brukar kunna få mig tillbaks till jorden igen. Jag har lite svårt för rent filosofiska utsvävningar, framförallt metafysiska sådana då jag inte anser att de förklarar någonting om vår omvärld, utan snarare mest snurrar till det. Existerar den fria viljan? Är vår omvärld deterministisk? Finns det någon oberoende verklighet? Var för sig spännande frågor, men går de att besvara genom filosofiskt resonemang? Det anser inte jag i alla fall.
Ta följande exempel:
Du är ute i naturen i sällskap med en vän och upptäcker en blomma. Om både du och din vän kan bekräfta att blomman finns, kan vi med stor säkerhet anta att den faktiskt existerar oberoende av ditt eget medvetande. För de flesta av oss är detta en ren självklarhet, men inom metafysiken ”spekuleras” det vilt även i denna dag kring alternativa förklaringsmodeller. Det finns till och med teorier som anser att blomman inte kan sägas existera förrän din observation av den kollapsar vågformen hos superpositionen av det kvantsystem som består av dig, din vän och blomman. Denna superposition innehåller alla tänkbara ”verkligheter” av detta system, och då även varianter där blomman är av en annan art, en annan färg eller helt enkelt inte finns alls. Verkligheten bestäms i samma ögonblick som observationen utförs, och utfallet kan inte förutses.
Rörigt va? Förklarar detta någonting om verkligheten? Finns det något sätt vi kan sluta oss till att denna teori är riktig? Mitt svar är Nej! Låt kvantfysiken hålla sig på den mikroskopiska nivå där det faktiskt kan sägas fungera. Jag tycker det är metafysiskt svammel och nöjer med mig att jag och min vän är överens om blommans existens. Kan vi dessutom enas om vilken färg den har är det ju ännu bättre. Om vi kan hålla med varandra om att blomman är vacker eller inte är en helt annan fråga, men då är vi tillbaka i filosofins domäner igen.... och vem vet, kanske till och med plockar jag den till henne ;)
The Matrix has you...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar