The man man who wasn't there

Just nu åtnjuter jag en rätt fet trafikolycka i mitt huvud. Försöker ha en stabil plattform att stå på genom att se till att veta hur landet ligger och att kartan är rättvänd. Men verkligheten envisas med att hela tiden ändra på sig så snabbt att den inte ens hinner med själv. Utan förvarning eller att ens tala om det har den utstakade vägen helt bytt mål. Motsägelsefulla vägskyltar pekar åt motsatta riktingar samtidigt och som en dåre envisas jag med att klamra mig fast vid stolpen för att inte gå vilse igen. GPS:en visar en sak men säger en annan. Förut svårforcerade fartgupp har plötsligt blivit vägspärrar där bara jag nekas visering. Det förlovade landet känns mer och mer avlägset, och broschyrens beskrivning ekar falskt i mitt huvud. Ingenting stämmer! Frontalkrock utan airbag eller bälte. Men å andra sidan.. vem är jag att ifrågasätta någonting egentligen? Krymper.....

"Yesterday upon the stair, I met a man who wasn't there. He wasn't there again today, Oh how I wish he'd go away."

Catch-22

Jag känner äntligen att det är lite styrfart på tillvaron och mår jäkligt bra utav det. Det är fantastiskt hur lite som egentligen behövs om man bara ger sig fan på det. Det är kul som bara den när det händer saker och jag tänker ta mig tusan inte sakta in nu!
Dock blir jag inte av med den gnagande obehagskänslan av att bli ifrågasatt och misstänkliggjord, utan att jag kan göra någonting för att rättfärdiga mig själv. Jag kan inte sluta bry mig heller, det betyder alldeles för mycket! Moment 22!

Trött på att vara trött!!

Jag är trött på att vänta i ovisshet. Jag är trött på att vara så otålig hela tiden. Ovisshet och otålighet gör mig orolig. Jag är trött på att vara orolig. Nu slutar jag vänta och far dit vinden bär mig. Om det är någon som vill följa med så finns det en plats ledig.

Jag är trött på falskhet och yta. Så trött på rykten och skvaller. Folk som har åsikter och synpunkter på saker som de absolut inte har en aning om. Från och med nu väljer jag helt enkelt bort det här. Jag känner igen en vän när jag träffar en. ”It takes one to know one”.

Jag är så trött på allt festande. Jag är trött på att vara bakis. Jag hatar den ångest det framkallar istället för att dämpa. Jag är så förbannat trött på hur det påverkar mig. Jag vill ha min kreativitet och livsglädje tillbaka. Jag vill bli av med min självömkan och jag vill kunna sova om nätterna. Från och med nu kommer jag föröka uppleva livet utan dessa bojor ett tag. Om ni ser mig på krogen med en ramlösa i handen så vet ni varför.

Jag är så trött på mig själv. Jag är så trött på att vara trött. Nu går startskottet för alla mina avstannade projekt. Jag öppnar alla kranar och fixar korsdrag i verkstaden. Here we go!

En konstig känsla av att ha landat har infunnit sig i mig under en tid. Ett uppvaknande ur en dröm där jag drömde att jag var vaken. En ny värld av möjligheter jag trodde var stängda har öppnat sig. Det är grönt ljus i alla korsningar och alla vägar bär framåt. Med nya krafter ger jag mig nu ut på upptäcktsfärd i denna nya sköna värld. Häng med vettja!!