En histora om elektronisk musik i min värld. Hårdvara & Mjukvara del 2:

Nu börjar den här historien närma sig 1990 med stormsteg. Jag hade ju experimenterat med de flesta hemdatorer som jag kunde lägga vantarna på. Alla Sinclar-burkar, C-64an, C-128an, och typ alla Amigor. Dessutom hade jag tillgång till en Yamaha CX5M under en period. Dock var Atarin min musikdator alla kategorier under denna period. Jag kan dock inte säga att jag ”míssade” hela Tracker-scenen. Jag var mycket imponerad av hur man kunde få så ut så mycket ur dessa datorer på bara 4 kanaler med skruttiga 8-bitars samplingar. Lekte lite med trackers på C-64 och på Amigan, men blev aldrig fast där. Jag hoppade typ över den scenen. Eller kanske mer korrekt, stod lite vid sidan av. Jag gjorde ju musik på mitt sätt. Mitt lite svåra och komplicerade tillvägagångssätt tilltalade mig mer. Fan vet varför?

Yamaha CX5M

Som ni alla vet (som var med på den här tiden) dök det ju upp en ny dator på marknaden under tiden allt detta pågick... Enter: PC!!!! Min vana trogen tog jag ju och klämde på de här burkarna också, men märkte ju på en gång att de inte var mycket att ha när det gällde att göra musik. Så jag höll kvar vid min trogna Atari ett tag till. PC:n fick jag ha till andra saker.

Nu utvecklades ju saker på ett lite konstigt sätt.. Hemdatorerna fasades ut och försvann rätt fort från marknaden. PC:n tog över våra skrivbord. Men det här var ju knasigt, jag vill ju inte ha datorn på skrivbordet.. Jag vill ha den i studion!!! (helst i ett 19”-rack under mixerbordet).

Det dök upp lite DOS-baserade sequencerprogram till PC:n men inget av dem tilltalade mig speciellt mycket. Som en räddare i nöden tog Steinberg tag i det sjunkande skeppet och släppte Cubase för Windows!!!! (Förlåt alla Macisar! Jag har ingen koll på den delen av det här. No offence.)PC-utvecklingen tog ju fart som tusan och snart var de kralliga nog att tillfredsställa mina behov. Jag behövde dock någonting bättre än min gamla 4-spårsporta att spela in min musik på jag grävde djupt ned i plånkan och köpte en Roland VS-880. En 8-kanalers digital hårddiskporta/mixer. Strax efter köpte jag en liten MC-303a... Det roliga var att jag bara använde 303:ans sequencer och 880:an för att göra mina flesta ZKH-låtar (trance/techno). Ingen dator inblandad! 

Roland VS-880

Roland MC-303

Cubase 2.8 för Windows

Men nu hade ju plötsligen PC-burkarna blivit så muskulösa att de pallade med att spela in och ljud i realtid. Det var dags att uppdatera sig igen... Skaffa en burk med en krallig Pentium-processor och massa minne och ett tufft ljudkort bara! Sagt och gjort.. Cubase Audio it was.. och sedan vidare via Cubase VST 3.5 till Cubase SX.

Parallelt med dessa händelser (1997) så släpper Propellerhead Software ett roligt litet program som heter ReBirth. Ett program som emulerar 2 st TB-303or, en TR-808 och en TR-909a. Tillsammans med lite effekter och en rudimentär mixersektion kunde man peta ihop rätt roliga grejor. Men man var begränsad till maskinernas stegprogrammering så det hela kändes mer som en litet leksak (fast en mycket rolig sådan). Jag gjorde dock en del knorriga 303-slingor som jag sedan plockade in i Cubase.

Propellerhead ReBirth RB-338

År 2000 kom nu en utav de största händelserna så långt när det gällde musikmjukvara i mitt liv. Propellerhead släpper Reason 1.0!!! Jag var helt såld!! Det var som en mjukvaruversion av en rackmonterad hårdvarustudio, komplett med sladdar och allt!!! Detta i sällskap av en midisequencer! Man skapade sina virtuella instrument och effekter i ett 19”-rack på skärmen, trycker på TAB för att vända racken och kommer åt sladdarna på baksidan. Allt går att koppla till nästan allting annat. Både audiosignaler och virtuella CV-signaler (Control Voltage). Precis som i en riktig hårdvarustudio. Som standard kopplade burkarna in sig automatiskt till rätt (oftast) anslutningar. Mycket praktiskt.

Propellerhead Reason (detta är förvisso version 4, men ändå)

Reason version 1.0 hade ett 14 kanalers mixerbord (som kunde slavkopplas till ytterligare en 14 kanalsdito), med 4 effect sends/returns och 2 enkla EQ-kanaler. En virtuell analogsynth (subrtaktiv ljudsyntes) med 2 oscillatorer (Subtractor). En sampleplayer (NN-19). En trummaskin (ReDrum) som spelar upp samplingar med en stegbaserad inbyggd sequencer. Diverse effektmoduler (Delay, Reverb, Chorus, Distortion, Phaser, Compressor, EQ). En stegbaserad fristående sequencer modul (Matrix). Och slutligen en modul för att spela upp REX-filer (Dr. Rex). En REX-fil är en ljud fil skapad med programmet ReCycle (också från Propellerhead) där man delat in en ljudloop i sina rytmiska beståndsdelar och kan sedan spelas upp i varierande tempo, stuvas om etc. Mycket användbart.

Reason utvecklades mycket över de kommande åren. Nya moduler och förbättringar introducerades för varje ny version. År 2004 färdigställde jag mitt första album (8kHz Mono – Monochromator) nästan helt i Reason 2.5. Nedan beskriver jag arbetsprocessen:

8kHz Mono - Monocromator (PROCD001 - 2004)

Jag komponerade och arrangerade låtarna uteslutande med Reasons inbyggda instrument, men använder också rätt mycket samplingar (basljud, trummor, effektljud osv.) När sedan musiken till en låt börjar bli klar så renderade jag ned den i de avsnitt som skulle ha sång (tex. Vers1+2, Refräng1+brygga osv). Sedan öppnade jag ljudfilen i Cool Edit 2000 (som senare utvecklades till Adobe Audition), och spelade in sången som ett eget spår. Jag redigerade sångspåret i Cool Edit (klippte och ändrade fades och sådant), normaliserade och komprimerade efter behov. Detta upprepas i de fall sången skall dubbas.

Cool Edit 2000

Nu öppnade jag en kopia av låten i Reason och spelade in en loop med sångmelodin för detta sångavsnitt. Jag renderade ut sångmelodin till en separat ljudfil (lika lång som sångspåret) med ett lämpligt synthljud. Nu använde jag mig av Analog-X Vocooder (freeware) där jag ladda in de bägge ljudfilerna (Synthspår: Carrier och Sångspår: Modulator). Jag tweekade inställningarna tills det jag tyckte att vocooderdelen lät bra och renderade slutligen ned resultatet som en separat ljudfil.

AnalogX Vocooder

Nu var det dags att mixa sången till resten av låten så jag byter program till Cubase. Jag plockar en ljudfil av den färdigmixade låten (alt. i några instrumentseparerade ljudspår) och petar därefter in ljudfilerna med sången och vocoodern där de skall vara i låten. Jag mixar sången så att det är ca 50/50 av ren sång och vocooder, EQ:ar och lägger på effekter tills jag är nöjd. Jag fixar till låtens intro och slut i de fall det behövs, och kompletterar kanske med lite mer effektljud där jag tycker det är lämpligt.

Cubase SX 2

Sedan ”semi-masterar” jag hela låten med Cubases multibandskompressor för att få till det sista lilla innan den ska masteras professionellt.

Jag blev mycket nöjd med albumet och fick kommentarer som ”Va? Har du gjort den där låten i Reason? Det hörs ju inte!”. Till saken hör att Reason fått ett oförtjänt ryckte att låta just ”Reason”. Jag håller absolut inte med. I rätt händer kan man få Reason att låta precis hur som helst i de mest skilda musikgenres. Precis som vilken hårdvarustudio som helst!

Nu har Reason precis släppts som version 6.5, men mer om detta i nästa avsnitt av denna blogg!

En histora om elektronisk musik i min värld. Hårdvara & Mjukvara del 1:

Proclaimer: Följande text är väldigt nördigt inriktat på en speciell del av verkligheten som innefattar elektroniska instrument, datorer, blandad mjukvara och speciellt en massa uttryck som kanske inte alla kan förstå på en gång.. Det gör ingenting. Wikipedia is the shit.. :)

Mitt intresse för elektronisk musik tog sin början någon gång under det tidiga 70:talet då jag för första gången hörde Kraftwerk på min lilla transistorradio. Jag började läsa på om synthesizers och byggde en egen tongenerator med hjälp av den elektroniklåda jag nyss hade fått. Tonhöjden bestämdes av spänningen man skickade in och jag spelade på den genom en hemmasnickrad ”ribbon controller”. Ett tjock blyertsstreck på ett papper som ändrade det elektriska motståndet (och således då tonhöjden) beroende på var man kortslöt det någonstans. Jag utvecklade sedan tongeneratorn till en simpel elektronisk percussionmanick där jag lät kondensatorer ladda ur sig över olika fasta motstånd. Det lät lite som det klassiska soundet hos Simmonstrummorna.. Lite ”Pjiiioooouu”. Man spelade genom att slå på metallplattor (inte sådana inspelningar med gitarrer på) med stickor (sådana man stickar med alltså.. och JA jag hade norpat dem från min farmor) som var anslutna till manicken med sladdar. Lite Kraftwerk-inspirerat (fast det visste jag ju inte då). Jag nådde inga direkta musikaliska höjder med mitt experimenterade på den här tiden så intresset falnade en smula under några år.

Precis en sån här var det.. (fast utan klistermärke) 

Elektroniklådan!

 När vi närmade oss det glada 80:talet och jag började lära mig programmera datorer (jag tror det var 1979 faktiskt) på en ABC-80 så märkte jag att jag faktiskt kunde få den att låta! Den hade faktiskt ett SN76477-chip (Texas Instrument). Nu var ljudmöjligheterna i och för sig väldigt begränsade men den lät ju i alla fall. Happy, happy, joy, joy!! När jag senare köpte min första egna hemdator, en ZX80 så var det med en sorgblandad glädje. Den hade ju inget ljudchip!!! Men skam den som ger sig. Redan med dess uppföljare (ZX81) lyckades jag med lite listig maskinkodsprogrammering, en sladd från dess kassettutgång (ja det var så man sparade sina program på den tiden) kopplad till en förstärkare, lyckades jag även få denna manick att låta. Kanske inte speciellt bra, men genom att flippa en bit (Uttalas då bitt och betyder 1 eller 0.. eller på eller av om det förtydligar det hela?) på kassettinterfacet med olika frekvenser fick jag till toner även ur den här burken.

Lite senare köpte jag faktiskt ett ljudkort till den lilla datorn. Den hade ett AY-3-8910-chip (General Instruments) och lät ju så klart helt fantastiskt i jämförelse. 3-stämmiga melodier och fin-fina explosionsljud ljöd i mitt pojkrum. 

ABC-80

ZX80

ZX81

 Nu började det hända saker på riktigt. Jag hade naturligtvis inte råd att köpa mig någon egen synth, men det hindrade inte mig och en kompis att starta ett eget synthband!! Vi åkte helt enkelt till musikaffären och stod och ”skrev” låtar (läs: pillade på alla synthar de hade) tills vi blev utslängda! Vi döpte mycket passande bandet till Access 7 (gissa från vilken film??) och lekte med fina grejor som Roland Jupiter-8 och TR-808.. Det var tider det! Dock blev det ju lite svårt att upprätthålla bandet på grund av bristen på egna instrument, så vi lade ned det efter en tid. (dock lyckades vi skapa en liten snackis på orten då vi sprayade strategiskt placerade ”taggar” med bandlogotypen i närområdet. Den var skitsnygg om jag får minnas rätt... ).

Jupiter-9 (nä jag bara skojade.. 8 såklart)

TR-808 (legendarisk koskälla har den)

Hur det nu gick till vet jag inte riktigt (måste väl ha feriejobbat eller nått) så fick jag i alla fall tillgång till lite cash en dag. Vad gjorde jag då? Jag köpte mig en TR-606.. En Drumatix (eller: Dumma Trix som den så fint också kallas).. Men det var ju inget kul med BARA en trummaskin ju. Så jag och en annan kompis gick ihop och köpte en Korg Poly-800 (synth) och en Roland TR-707 (trummaskin). Vi synkade Polyns begränsade lilla sequencer mot 707:an via MIDI, och sedan 606:an mot 707:an via DIN-synk. Vi hade ingen dator med MIDI på den tiden så detta var vad vi hade att jobba med. Inspelning skedde på följande sätt: Trummor på den ena stereokanalen i kassettdäcket, och synthen i den andra. Sedan flyttade vi kassetten till ett annat kassettdäck där vi spelade upp allt i mono till det första däckets ena kanal, och ett manuellt synthpålägg på den andra. Detta upprepades ett par gånger tills man knappt kunde höra de första påläggen.. :) Allt fick naturligtvis mixas ned i mono när det var klart! Fantastiskt att vi kunde vara så nöjda med slutresultatet allt brus till trots. (Jag hade en talsyntheziser till min dåvarande ZX Spectrum som vi använde ibland.. Den hörs knappt!)

TR-606 (Dumma Trix)

Sinclair ZX Spectrum

Ett enastående exemplar av en Poly.800

Den fina TR-707

Nu tog vi oss i kragen och köpte oss en 4-kanalig kassettporta! (En Tascam tror jag det var). Här kunde vi ju plötsligen spela in flera separata kanaler samtidigt.. Otroligt! Man kunde ju även bounca dom internt utan jättemycket förluster i ljudkvalité. Men det bästa var ju att vi kunde ha ett separat synkspår! TR-707:an har ju tape sync! Vi spelade helt enkelt in synksignalen på ett separat spår i den första tagningen och lät 707:an synka de andra maskinerna hädanefter.. (fram tills dess att vi spelade över synkspåret med en sista påläggning). Vilka möjligheter!!!

Vi har nu nått fram till den tiden då datorer började göra ett större och större inslag i mitt musikskapande. Under en period provade jag med ett MIDI-interface till min ZX Spectrum (48K) men det var lite för begränsat. Jag skaffade mig en ZX Spectrum 128 som ju hade ett inbyggt MIDI-interface.. Men om jag inte missminner mig var det bara MIDI-ut, så man kunde ju inte spela in någonting. Dåligt! (dessutom fick jag löda MIDI-sladden själv då det inte fanns några att köpa i Sverige). Jag testade att skriva lite egna sequencerprogram på 128:an men tiden tog slut då jag skulle rycka in i lumpen (1985).

Sinclair ZX Spectrum 128K (och Ja, kylflänsen till höger ÄR fysiskt ansluten till spänningsregulatorn)

Lagom tills dess att jag muckade ett drygt år senare hade vi i alla fall lyckats uppdatera synthparken med en Korg DW-6000 och gjorde några roliga inspelningar med den.. Då var det ju naturligtvis dags för min polare att rycka in i det militära och dessvärre förlorade vi kontakten efter hans tjänstgöring. 

Korg DW-6000

Efter min tid som ”flottör” återgick jag nu till verkligheten och började jobba som servicetekniker på Beckman Innovation AB.. (Generalagent för Sinclair i Sverige. Kanske någon kan se den tidigare kopplingen?) Härigenom fick jag nu också komma i kontakt med Ataris ST-maskiner. De lockade väldigt mycket genom att ha både MIDI-in och ut.. Sagt och gjort jag skaffade mig en Atari ST 512 och uppgraderade synthparken med en Korg PS-707 och en Roland MT-32. Jag passade även på att köpa en biffigare 4-kanalare och en MIDI->tape sync-burk eftersom 707:an hade omvandlats till kontanter i en tidigare transaktion.

ST-512

PS-707

Emmtee Trettitvåå

 På Atarin gick mitt musikskapande igenom en flora av flera olika mjukvaror. Det började med att jag använde C-labs Notator. Sedan gick jag steget upp till Steinberg Pro 24, vidare via Steinberg Cubit till det som som senare utvecklades till Steinberg Cubase. Parallellt köpte jag även på mig en Waldorf Microwave och en Roland SM-760 samt en Roland D-110.. :) Roliga manicker alla. Under samma period gick jag även ifrån Atari 512:an till en 1040 och hann faktiskt med en Mega ST-2 också... Way to go! Jag gav mig även på att försöka mig på att koda program för att editera ljud i mina syntar genom Atarin. Jag blev nästan klar med en editor till Microwaven innan en incident involverande kaffe på disketter gjorde att jag var tvungen att överge det projektet.. helt..typ..

Notator

Pro 24

Cubit

Cubase

Waldorf Microwave.. (inte en Whirlpool)

Roland D-110

Roland S-760 sampler som har....

.. en videoutgång för skärm... och dessutom en mus!!!
(eller rättare sagt.. det var options som jag såklart köpte)

ST-1040 (eller hur Anders?)

Atari Mega ST-2

(Här finns ju såklart ett parallellt sidospår där jag leker med min Amiga 500 också, men den fick inte lika stor betydelse i mitt musikliv så det slipper ni läsa om)

Nu är vi ju i slutet av 80:talet och jag spar 1990-2012 till nästa del av denna installation.. :)