”Bevisa att andar inte finns!” får man ofta höra av de som vill tro att det existerar en ”andevärld”. Nu är det ju inte riktigt så det fungerar. Det går inte att bevisa att någonting inte finns. Lika lite som en ”andetroende” kan bevisa att jag inte har en osynlig rosa enhörning i min garderob.
När man undersöker någonting vetenskapligt så talar man inte heller om ”bevis” utan man använder begreppet ”evidens”. Det kan sägas vara ett mått på hur troligt någonting är. Under de hundratalet år det förekommit forskning inom det övernaturliga har det faktiskt inte kommit fram några trovärdiga resultat på att dessa fenomen skulle existera. Det finns inga evidens för påståenden om övernaturliga fenomen.
Ju mer vi lär oss om hur vårt universum är uppbyggt och fungerar, desto mindre troligt blir det att dessa övernaturligheter finns. Ändå har vi personer som påstår sig ha helt fantastiska förmågor som ingen (inte en de själva) kan förklara. Dessutom kräver de att det är deras ”motståndare” som ska bevisa att de har fel. Stopp ett tag! Det är ju faktiskt så att det är den som påstår någonting extraordinärt som har bevisbördan. Inte tvärt om. Extraordinära påståenden kräver extraordinära bevis (evidens).
”Jag har bevis”, säger andemediet ”Anna” då. ”Jag har hundratals klienter som kan intyga att jag kan prata med andar”, fortsätter hon. Detta kan dock inte användas som någon sorts bevis då det bara är anekdoter (en berättelse i efterhand). Det finns ingenting dokumenterat som går att undersöka. Det finns däremot en massa saker som talar emot att Anna kan prata med andar. För det första har vi ju kommit fram till att det inte finns några evidens för att andar existerar, för det andra existerar det vetenskapligt belagda fenomen som kan förklara varför det verkar som om Anna kan prata med andar. Det finns bland annat ett trolleritrick som kallas för Cold Reading som med stor framgång redan använts av avslöjade ”fuskmedium”. Vidare finns det ett antal psykologiska fenomen som får mediums ”klienter” att felaktigt tro att mediet faktiskt förmedlar information från den ”andra sidan”.
Cold Reading är en välkänd teknik som används av trollkarlar och illusionister (med skillnaden att de inte påstår att det är annat än just ett trick). Ofta är de till och med mycket duktigare än många medium. Det som gör det lite lättare för ett medium är att deras ”klienter” redan tror på deras förmågor. De behöver bara vara vänliga, tillmötesgående och ”bekräfta” vad deras klienter redan ”vet”. Här spelar de psykologiska aspekterna dem i händerna. Fenomenet ”konfirmations bias” gör till exempel att en klient som utsätts för cold reading ”glömmer” att lyssna och tänka kritiskt på det som mediet förmedlar. De slukar allt med hull och hår och fyller själva i luckorna i mediets påståenden med sådant som de själva tycker passar. På så sätts upplevs mediets påståenden mycket mer specifika än de faktiskt är. En annan aspekt som talar emot medium (men som de själva helst talar tyst om) är alla de medium som avslöjats (och erkänt) som ”fuskare”.
Det är alltså inte speciellt svårt för ett medium att ”fejka” andeprat. Är det då troligt att det över huvud taget finns något medium som faktiskt kan prata med andarna från avlidna personer? I skenet av det som jag radat upp ovan och det som vi redan vet om hur verkligheten fungerar, kommer jag rätt enkelt fram till slutsatsen: Nej!
Nu ska jag gå och mata min osynliga rosa enhörning med en uppäten macka…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar