I skuggan av livets slöja är vi alla blott stoft av det som ingen kunde se. Så små och lättförgängliga, ändå fulla av hopp och vilsen längtan. Det som aldrig blev kommer att inte att ske, och det som aldrig sker kommer pågå för evigt. Likt en fjäder i vinden utan kontroll, spelar ingenting roll och allt är förlorat. Då ska stormen bedarra och en ny dag gry, som en sten till marken faller vi alla. Det finns tydligen ingen hejd på vad jag kan sitta och skriva så här dags???
Tycker den där gula dvärgen ur filmen XTRO kunde komma hit och slå mig i huvudet! :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar